Vi gick alla in under trädet och satte oss ner för att betrakta den härliga platsens, när bröderna Fitch och Stockman kom fram till oss. De hade predikat evangeliet om riket, men Gud hade lagt dem i graven för att rädda dem. De frågade oss vad vi hade gått igenom medan de sov. Vi försökte minnas våra värsta prövningar, men de verkade så små jämfört med den så mycket större och eviga härlighet som omgav oss och som vägde så mycket tyngre än de, så att vi inte kunde tala om dem och vi ropade allesammans: ”Halleluja! Himlen är inte för dyrköpt!” Vi spelade på våra gyllene harpor och fick himmelens valv att genljuda av klangen.