Luthers lugna och värdiga styrka förödmjukade hans fiender och gav påvedömet ett fruktansvärt hårt slag. De höga och stolta män som hade makten ansåg att han skulle sona den skada som han tillfogat deras sak, med sitt blod. De hade smitt sina planer, men en som var mäktigare än de tog hand om Luther. Hans arbete var inte färdigt. Luthers vänner påskyndade hans avresa från Augsburg. Han lämnade staden på natten, ridande på en häst utan betsel. Själv var han obeväpnad, utan stövlar eller sporrar. Mycket trött fortsatte han sin resa tills han var bland sina vänner.