Luther skulle stå till svars för sin tro inför en synnerligen imponerande församling, och i tro såg han upp till Gud för att få kraft. En kort tid ställdes hans mod och tro på prov. Faror av alla slag visades för honom. Han blev bedrövad. Molnen tätnade omkring honom och dolde Guds ansikte för honom. Han längtade efter att kunna gå framåt i trygg förvissning om att Gud var med honom. Han kunde inte vara tillfreds om han inte var innesluten i Gud. Med bruten röst sände han upp sin ångestfyllda bön till himlen. Ibland verkade han tappa modet, när föreställde sig hur hans fiender mångfaldigades inför för honom. Han bävade inför den fara han befann sig i. Jag såg att Gud i sin visa försyn förberedde honom på det här sättet, för att han inte skulle glömma vem han skulle lita på och inte självsäkert störta sig in i faran. I egenskap av Guds redskap gjorde Gud honom redo för det stora arbete som låg framför honom.