Pastorer måste vakna. De påstår sig vara generaler i den store Konungens armé och samtidigt sympatiserar de med den store upprorsledaren och hans armé. Somliga har utsatt Guds verk och de heliga sanningarna i hans ord, för hån från den upproriska armén. De har tagit av sig en del av sin rustning och Satan har skjutit in sina giftiga pilar. De har stärkt upprorsledarnas händer och försvagat sig själva och fått Satan och hans djävulska klan att höja sina huvuden i triumf och jubla över den seger de har låtit honom få. O, vilken brist på visdom! Vilken blindhet! Vilken dåraktig strategi, att exponera sina svagaste punkter för sina värsta fiender! (380) Så olikt den väg som Luther valde! Han var villig att offra sitt liv, om det var nödvändigt, men sanningen, aldrig. Hans ord är: ”Låt oss bara se till att inte evangeliet utsätts för de ogudaktigas förolämpningar. Låt oss utgjuta vårt blod för att försvara det, hellre än att låta dem triumfera. Vem kan säga om mitt liv eller min död kommer att bidra mest till mina bröders frälsning?”