Jag blev visad valdenserna och vad de fick genomlida för sin religion. De studerade Guds ord samvetsgrant och levde upp till det ljus som de fick. De förföljdes och drevs från sina hem. Deras ägodelar, som förvärvats genom hårt arbete, togs ifrån dem och deras hus brändes. De flydde upp i bergen där de gick igenom otroliga svårigheter. De uthärdade hunger, trötthet, köld och nakenhet. De enda kläder som många av dem kunde få var djurhudar. Ändå samlades de skingrade och hemlösa för att förena sina röster i sång, och de lovprisade Gud för att de ansågs värdiga att lida för Kristi namn. De uppmuntrade och ingav varandra hopp, och de var tacksamma till och med för sin eländiga tillflyktsort. Många av deras barn blev sjuka och dog av köld och svält. Ändå tänkte deras föräldrar inte ett ögonblick på att överge sin religion. De värderade Guds kärlek och ynnest långt högre än jordisk bekvämlighet eller världslig rikedom. De fick (372) tröst från Gud och såg i nöjd förväntan fram emot lönen.