Jag har blivit visad att när gudfruktiga föräldrar tyglar sina barn, borde de studera deras läggning och temperament, och försöka tillgodose deras behov. En del föräldrar tar noga hand om sina barns världsliga behov. De sköter dem vänligt och noggrant när de är sjuka och tror sedan att de gjort sin plikt. Här misstar de sig. Deras arbete har bara börjat. De mentala behoven borde tillgodoses. Det krävs skicklighet för att använda de rätta botemedlen för att hela ett sårat sinne. Barn har precis lika svåra prövningar att klara av, och av lika plågsamt slag, som äldre personer har. Föräldrar mår själva inte alltid likadant. De känner sig ofta förvirrade. De arbetar men har felaktiga uppfattningar och känslor. Satan ansätter dem och de ger efter för hans frestelser. De talar irriterat och på ett sätt som retar deras barn och ibland är de krävande och griniga. De stackars barnen får samma anda, och föräldrarna är inte beredda att hjälpa dem för det var de själva som var orsaken till problemet. Ibland verkar allt gå på tok. Alla är retliga och alla känner sig miserabla och olyckliga. Föräldrarna skyller på sina stackars barn och tycker att de är mycket olydiga och bråkiga, de värsta barnen i världen, när orsaken till oredan finns hos dem själva.