Barn som uppfostras ordentligt kommer ibland att vara missnöjda. De kommer att bli otåliga när de hålls tillbaka, och kommer att vilja få sin egen vilja fram och gå och komma som det behagar dem. Särskilt från tioårsåldern upp till arton, kommer de ofta att tycka att det inte skulle skada någon om de fick vara med på utflykter och andra ungdomsträffar. Men deras föräldrar som har erfarenhet kan se faror med det. De känner sina barns speciella temperament och vet vilken inverkan dessa träffar skulle ha på deras sinnen. Eftersom de vill att de ska bli frälsta, håller de dem borta från sådana spännande nöjen. När dessa barn själva beslutar sig för att lämna världens nöjen och bli Kristi lärjungar, vilken börda som då lyfts från omsorgsfulla och trogna föräldrars hjärtan! Men inte ens då får föräldrarnas arbete upphöra. Barnen borde inte få följa sin egen väg och att alltid välja själva. De har bara nyss på allvar börjat striden mot synd, stolthet, passioner, missundsamhet, avund, hat och allt det onda som finns i det naturliga hjärtat. Föräldrar behöver vaka över sina barn och ge dem råd, fatta beslut åt dem, och visa dem att om de inte villigt och glatt fogar sig efter sina föräldrar kan de inte heller villigt lyda Gud, och det är omöjligt för dem att vara kristna.