Renhetsstandarden är så låg bland bekännande kristna i allmänhet, att de som uppriktigt önskar följa Kristus finner arbetet mycket svårare och tyngre än de annars skulle göra. Inflytandet från världsligt (404) sinnade kristna är skadligt för de unga. De flesta bekännande kristna har tagit bort skiljelinjen mellan kristna och världen, och medan de bekänner sig leva för Kristus lever de för världen. Deras tro medför inte många inskränkningar på deras nöjen. Medan de bekänner sig vara ljusets barn vandrar de i mörkret och är nattens och mörkrets barn. De som vandrar i mörker kan inte älska Gud och uppriktigt längta efter att förhärliga honom. De är inte upplysta så att de kan urskilja de himmelska tingens härlighet, och kan därför inte verkligen älska dem. De påstår sig vara kristna eftersom det anses hedervärt, och det finns inte något kors för dem att bära. Deras motiv är ofta själviska. En del sådana bekännare kan gå till dansställen och delta i alla nöjen som erbjuds där. Andra kan inte gå så långt, men de kan vara med på partyn, utflykter, donationspartyn och uppvisningar. Det skarpaste öga skulle inte kunna upptäcka ett enda tecken på kristendom i sådana bekännande kristnas. Man skulle inte kunna upptäcka någon skillnad på deras utseende och den värsta gudsförnekare. Den som påstår sig vara kristen, den som lever i utsvävningar, den som öppet hånar religionen och den som öppet hädar, alla blandar sig med varandra till en enhet. Och Gud betraktar dem som ett, i anda och vanor.