Barn som är kristna kommer att föredra sina troende föräldrars kärlek och gillande framför varje annat jordisk välsignande. De kommer att älska och ära sina föräldrar. Det borde vara ett av deras huvudsyften i livet, hur de ska kunna göra sina föräldrar lyckliga. I denna upproriska tidsålder har barn, som inte fått rätt undervisning och uppfostran, inte mycket känsla för sina skyldigheter mot sina föräldrar. Det är ofta så, att ju mer föräldrarna gör för barnen desto mer otacksamma är de och desto mindre respekterar de dem. Barn som blivit bortskämda och uppassade väntar sig alltid att bli det, och om deras förväntningar inte infrias blir de besvikna och missmodiga. Detta sinnelag kommer att märkas under hela deras liv. De kommer att vara hjälplösa och förlita sig på andra för att få hjälp, (393) medan de väntar sig att andra ska favorisera dem och låta dem få sin vilja fram. Om någon säger emot dem, även efter att de har vuxit upp till vuxna män och kvinnor, tror de att de har blivit kränkta. På så sätt bekymrar de sig framåt på sin väg genom livet och kan knappt bära sin egen vikt. De klagar ofta och är retliga eftersom allt inte blir som de vill.