David kände sig bekymrad när han såg att konungar och adelsmän som verkade frukta Gud i sin krafts dagar, blev avundsjuka på sina bästa vänner och släktingar när de blev gamla. De levde i ständig fruktan för att det var själviska motiv som fick deras vänner att visa intresse för dem. De lyssnade till främmande människors antydningar och bedrägliga råd, när det gällde dem som de borde lita på. Deras obehärskade avundsjuka flammade ibland upp, eftersom allt inte gick så som de tyckte att det borde, enligt deras sviktande omdöme. (423) Deras girighet var fruktansvärd. De trodde ofta att deras egna barn och anhöriga önskade att de skulle dö, för att de skulle kunna ta deras plats, äga deras rikedomar och bli bemötta med den vördnad som visats dem. Somliga var så besatta av sin avundsjuka och sin girighet att de kunde förgöra sina egna barn.