Jag såg att pastorer som arbetar med att förkunna ordet och undervisa har ett stort arbete framför sig. Ett tungt ansvar vilar på dem. I sitt arbete kommer de inte människor tillräckligt nära. Deras arbete är för generellt och ofta alltför splittrat. Deras arbete måste koncentreras på just dem som de arbetar för. När de talar från predikstolen är det bara början på deras arbete. Sedan måste de leva upp till det som de förkunnar och alltid vara på sin vakt så att de inte drar skam över Guds verk. De borde genom sitt exempel illustrera Kristi liv. 1 Korintierbrevet 3:9: ”För vi är Guds medarbetare.” 2 Korintierbrevet 6:1: ”Som hans medarbetare förmanar vi också er att ni inte så tar emot Guds nåd att den blir till ingen nytta.” Pastorns arbete är inte färdigt när han lämnar predikstolen. Han borde inte lägga av sig ansvaret och ägna sig åt att läsa eller skriva, om det inte verkligen är nödvändigt. Han borde följa upp sin offentliga verksamhet genom privata ansträngningar, och personligen arbete för människor närhelst ett tillfälle ges, samtala vid brasan, och i Kristi ställe vädja och bönfalla människor om att låta försona sig med Gud. Vårt arbete här ska snart avslutas ”och var och en ska få sin lön efter sitt arbete.”