Ända sedan jag första gången fick se ditt fall i en syn, har jag sett en brist hos dig. Ditt sinne är inte upphöjt. Du står i predikstolen och avhandlar de mest heliga, helgade och upphöjda sanningar på ett skickligt sätt. Men när du talar om de mest allvarliga ämnen lägger du ofta in något komiskt, för att locka fram ett leende. Detta tar ofta kraften ur hela din predikan. Du avhandlar enkelt allvarliga sanningar, men lever inte upp till dem. Det är orsaken till att du saknar himlens godkännande. Många som har tyckt om att lyssna till dig kommer att tala om din välformulerade predikan och den skickliga predikanten. Men de är inte mer påverkade av hur nödvändigt det är att lyda sanningen, än de var innan de hörde den. De fortsätter att överträda Guds lag som tidigare. Det var pastorn som var tilldragande, inte de sanningar som han presenterade. Du fortsätter att vara så långt ifrån Gud att hans kraft inte får sanningen att gå in. Du borde leva upp till din tro där hemma. Då skulle den få ett upplyftande inflytande på din familj och din hustru. När du är hemma kastar du av dig hämningarna och beter dig som en pojke. Sanningens tyngd och ansvar för arbetet vilar inte på dig. Du är inte noga med dina ord eller ditt föredöme.