Min hälsa var så dålig att jag hela tiden led kroppsligen och efter allt att döma bara hade en kort tid kvar att leva. Jag var bara sjutton år gammal, liten och bräcklig, ovan vid socialt umgänge och av naturen så blyg och tillbakadragen att det var plågsamt för mig att möta främmande människor. Jag bad innerligt i flera dagar, till långt in på natten, att denna börda skulle lyftas bort ifrån mig och läggas på någon som var mer kapabel att bära den. Men ljuset över min plikt ändrades inte och ängelns ord ljöd hela tiden i mina öron: ”Låt andra få veta vad jag har uppenbarat för dig.”