(63) Jag hade inte försonat mig med tanken på att gå ut i världen och jag gruvade mig för att möta dess hånleenden och motstånd. Jag hade dåligt självförtroende. Hitintills hade jag, när Guds Ande manat mig att göra min plikt, överträffat mig själv och glömt all fruktan och all blyghet vid tanken på Jesu kärlek och allt det underbara han hade gjort för mig. Den ständiga övertygelsen om att jag fullgjorde min plikt och lydde Guds vilja gav mig en tillförsikt som förvånade mig. Vid dessa tillfällen kände jag mig villig att göra eller stå ut med vad som helst för att hjälpa andra till Jesu ljus och frid.