Jag kände mig för svag och modfälld för att göra några särskilda ansträngningar mig själv, men i mitt hjärta förenade jag mig med mina vänners böner. Nu brydde jag mig inte mycket om världens motstånd och jag kände mig villig till vilket offer som helst, om jag bara kunde återfå Guds ynnest. Medan man bad för mig sveptes det tjocka mörkret som hade omgett mig bort, och ett plötsligt ljus lyste över mig. Mina krafter försvann. Jag verkade vara i änglars sällskap. En av dessa heliga varelser upprepade orden: ”Låt andra få veta vad jag har uppenbarat för dig.”