(452) Om en pastorshustru gör sin man sällskap på hans resor, borde hon inte följa med för sitt eget nöjes skull, för att besöka folk och bli uppassad, utan för att arbeta tillsammans med honom. Hon borde ha ett gemensamt intresse med honom, att göra gott. Hon borde vara villig att följa sin man, om inte hemarbetet hindrar det, och hon borde hjälpa honom i hans ansträngningar att vinna själar. Med mildhet och ödmjukhet, men med ädelt självförtroende, borde hon leda dem som är omkring henne. Hon borde göra sin del och bära sitt kors och dela ansvaret under möten, kring familjealtaret och i samtal runt brasan. Folk förväntar sig det och de har rätt att förvänta sig det. Om dessa förväntningar inte infrias spolieras mer än hälften av mannens inflytande. En pastors hustru kan uträtta mycket om hon vill. Om hon är självuppoffrande och älskar människor, kan hon tillsammans med honom göra nästan lika mycket gott som han.