Somliga inbillar sig att de är givmilda, för att de ibland ger frikostiga donationer till pastorer och för att sprida sanningen. Ändå är dessa så kallade givmilda personer hårda i affärsuppgörelser och beredda att dra orättvisa fördelar av motparten. De har ett överflöd av denna världens goda, och det lägger ett stort ansvar på dem som Guds förvaltare. Ändå, när de har med en fattig och hårt arbetande broder att göra kräver de ut allt, till sista öret. Den mindre förmånliga delen av en affärsuppgörelse blir den fattiges lott. I stället för att gynna sin fattige broder drar den hårda och krävande rike mannen nytta av situationen och ökar den förmögenhet han redan har, genom den andres olycka. Han berömmer sig av sin egen skarpsinnighet, men med sitt välstånd drar han stor förbannelse över sig själv och lägger en stötesten i vägen för sin broder. Genom sin girighet och sitt beräknande hindrar han sig själv från att vara till välsignelse för honom genom sitt religiösa inflytande. Allt detta kommer denne fattige broder ihåg och de innerligaste böner och till synes ivriga försäkranden från hans (480) rike broder kommer bara att väcka sorg och avsmak. Han betraktar honom som en hycklare. En bitterhet växer fram som smittar av sig på många. Den fattige kan inte glömma att han har blivit utnyttjad. Han kan inte heller glömma hur han har hamnat i svårigheter för att han var villig att bära bördor, medan den välbärgade brodern alltid hade någon ursäkt för att inte hjälpa till. Trots detta kan den fattige vara så genomsyrad av Kristi Ande att han kan förlåta den oförrätt som hans rike broder utsatt honom för.