Somliga har fnyst åt detta reformarbete och sagt att det var helt onödigt och att det bara är något spännande som vänder folks tankar bort från sanningen för vår tid. De har sagt att saker och ting gått till överdrift. Dessa personer vet inte vad de pratar om. När män och kvinnor som bekänner sig vara gudfruktiga är sjuka från hjässan till fotsulorna, (488) när deras fysiska, mentala och moraliska styrka är försvagad för att man tillfredsställt en förvänd aptit och på grund av alltför mycket arbete, hur kan de då bedöma argumenten för sanningen och förstå Guds krav? Om deras moraliska och förståndsmässiga förmågor är fördunklade kan de inte uppskatta försoningens värde eller Guds verks upphöjda karaktär. De kan heller inte glädja sig åt att studera hans ord. Hur kan en nervsvag person som lider av dålig matsmältning, alltid vara beredd att svara med saktmod och gudsfruktan, varje människa som ber honom redogöra för skälen för det hopp han har? Hur snabbt skulle en sådan person bli förvirrad och upprörd, och på grund av sin sjukliga fantasi se saker och ting i ett fullständigt felaktigt ljus, och av brist på den ödmjukhet och det lugn som utmärkte Kristi liv, dra skam över sin bekännelse när han argumenterar med oresonliga människor? Om vi ser saken ur ett upphöjt religiöst perspektiv måste vi bli grundliga reformatorer för att bli Kristuslika.