(496) Unga sabbatshållare vill söka nöjen. Jag såg att det inte är en på tjugo som av egen erfarenhet vet vad religion är. De letar hela tiden efter något som kan tillfredsställa deras längtan efter omväxling och nöjen. Om de inte tas ur sin villfarelse och blir medvetna, så att de av hela sitt hjärta kan säga: ”Jag räknar allt som förlust på grund av det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus Jesus, min Herre,” då är de inte värdiga honom och kommer att gå miste om det eviga livet. De unga lever i allmänhet i en fruktansvärd villfarelse, men ändå påstår de att de fruktar Gud. Deras ohelgade liv är en skam för den kristna bekännelsen och deras exempel utgör en snara för andra. De hindrar syndaren, för de är inte bättre än icke-troende i nästan något avseende. De har Guds ord, men de bryr sig varken om dess varningar, förmaningar, tillrättavisningar och korrigeringar, eller dess uppmuntran och löften till dem som är lydiga och trofasta. Alla Guds löften har ödmjuk lydnad som villkor. De unga har fått en enda förebild, men hur stämmer deras liv överens med Kristi liv? Jag blir förskräckt när jag ser ytligheten överallt hos unga män och kvinnor som bekänner sig tro sanningen. Gud verkar inte finnas i deras tankar. Deras hjärnor är fyllda med nonsens. Deras samtal består bara av tomt och ytligt prat. (497) De är förtjusta i musik och Satan vet hur han ska påverka dem för att stimulera, fängsla och förtrolla sinnet så att de inte längtar efter Kristus. Själens andliga längtan efter gudomlig kunskap och tillväxt i nåden saknas.