De unga behöver just det som de inte har, nämligen religion. Inget kan ersätta den. Enbart bekännelse är inget värt. Namn skrivs in i församlingsböckerna här på jorden, men inte i livets bok. Jag såg att det inte är en på tjugo bland de unga, som av egen erfarenhet vet vad religion är. (505) De gör som det passar dem själva och ändå bekänner de sig vara Kristi tjänare. Men om inte den förtrollning som fångat dem bryts, kommer de snart att inse att överträdarens framtid är deras. När det gäller självförnekelse eller uppoffringar för sanningens sak, har de funnit en lättare väg förbi alltihop. När det gäller allvarlig bön med tårar och starka rop till Gud om hans förlåtande nåd och om kraft från honom att stå emot Satans frestelser, har de kommit fram till att det är onödigt att vara så allvarlig och ivrig. De kan klara sig bra utan det. Kristus, härlighetens Konung, gick ofta ensam upp på bergen och till öde platser för att utgjuta sin själs önskningar inför sin Fader. Men den syndiga människan, som inte har någon egen kraft, tror att hon kan leva utan så mycket bön.