Kristus är vår förebild. Hans liv var ett exempel på goda gärningar. Han var en smärtornas man och förtrogen med lidande. Han grät över Jerusalem eftersom de inte ville bli räddade genom att ta emot den räddning som han erbjöd dem. De ville inte komma till honom så att de kunde få leva. Jämför er inriktning i livet med er Mästares, som gjorde ett så stort offer för att ni skulle kunna bli frälsta. Han tillbringade ofta hela natten på den fuktiga marken i hjärtslitande bön. Ni söker er egen tillfredsställelse. Lyssna på det ytliga och tanklösa pratet, hör skratten, skojandet och skämtandet. Är detta att ta efter förebilden? Fortsätt att lyssna– nämner man Jesus? Handlar samtalen om sanningen? Gläder sig de som talar över Kristi kors? Det handlar om det här modet, den där hatten, den där klänningen, vad den där unga mannen eller den där unga kvinnan sa eller vilka nöjena de planerar. Vilken munterhet! Dras änglarna till dem och håller sig tätt omkring dem för att skydda dem mot det mörker som Satan pressar på dem och omkring dem? Åh, nej. Se, de vänder sig bort i sorg. Jag ser tårar i ansiktet på dessa änglar. Kan det vara så, att man får Guds änglar att gråta? Det är just så det är.