Gud förhärligas genom lovsånger från ett rent hjärta, som är fyllt av kärlek och hängivenhet för honom. När helgade troende samlas, kommer deras samtal inte att handla om andras fel och brister eller utmärkas av knotande och klagan. Välvilja eller kärlek, det fullkomliga sammanhållande bandet kommer att omge dem. Kärlek till Gud och deras medmänniskor strömmar naturligt ut i vänliga, medkännande och uppskattande ord om deras bröder. Guds frid råder i deras hjärtan. Deras ord är inte ytliga, tomma och lättsinniga, utan de blir till tröst och uppbyggelse för varandra. Om kristna ville följa de instruktioner som de har fått från Kristus och hans inspirerade apostlar, kommer de att vara en prydnad för Bibelns religion och bespara sig själva svåra prövningar och många bekymmer, som de menar beror på att de får lida för att de tror på en impopulär sanning. Detta är en sorglig missuppfattning. Många av sina prövningar har de själva skapat eftersom de avviker från Guds ord. De ger efter för världen, ställer sig på fiendens slagfält och frestar djävulen att fresta dem. De som strikt följer Guds ords maningar och instruktioner, och genom bön försöker förstå och lyda hans rättfärdiga vilja, lägger inte märke till de små motgångar som dagligen inträffar. Den tacksamhet de känner och Guds frid som råder inuti, stiger upp som musik till Herren i deras hjärtan och gör att de med sina ord talar om (510) den djupa kärlek och tacksamhet de är skyldiga den käre Frälsaren, som älskade dem så mycket att han dog för att de skulle kunna få leva. Ingen, som har frälsaren boende i sitt hjärta, kommer att vanära honom inför andra genom att skapa musik från ett musikinstrument, som drar sinnet bort från Gud och himlen till lättsinniga och oväsentliga saker.