Jag såg att Satan är en vaksam fiende, fast besluten att få de unga att göra sådan som är rakt motsatt vad Gud skulle acceptera. Han vet mycket väl att det inte finns någon annan grupp som kan uträtta så mycket gott som unga män och kvinnor som överlåtit sig till Gud. Ungdomarna skulle, om de gjorde det som är rätt, kunna ha ett mäktigt inflytande. Predikanter och lekmän, som kommit upp i åren, kan inte påverka ungdomar hälften så mycket som de ungdomar som har överlämnat sig åt Gud, kan påverka sina kamrater. De bör känna att ett ansvar vilar på dem att göra allt de kan för att rädda sina medmänniskor, även till priset av sina nöjen och naturliga önskningar. Tid, och även pengar om det behövs, borde avskiljas åt Gud. Alla som bekänner sig vara gudfruktiga borde vara medvetna om deras fara, som inte är i Kristus. Snart kommer deras prövningstid att avslutas. De som kunde ha haft ett inflytande för att frälsa människor om de hade tagit emot vägledning av Gud, men som ändå försummade att göra sin plikt på grund av själviskhet, slöhet eller för att de skämdes för Kristi kors, kommer inte bara att förlora sina egna själar, utan kommer också att ha stackars syndares blod på sina kläder. Sådana människor kommer att avkrävas redovisning för det goda som de kunde ha gjort, om de hade varit helgade åt Gud, men inte gjorde eftersom de inte var trogna. De som verkligen har smakat den frälsande kärlekens sötma kommer inte, och kan inte vila förrän alla deras kamrater har lärt känna frälsningsplanen. De unga borde fråga: ”Herre, vad vill du att jag ska göra? Hur kan jag ära och förhärliga ditt namn på jorden?” Människor går förlorade överallt runt omkring oss, men trots det, vilket (512) ansvar tar de unga för att vinna själar för Kristus? De som går i skolan skulle kunna ha ett inflytande för Frälsaren, men vem nämner Kristi namn? Och vem ser man vädja till sina kamrater med innerligt allvar att lämna syndens vägar och välja helighetens stig?