På en del platser finns ett stort motstånd mot den korta klänningen. Men när jag ser några av de klänningar som systrarna bär, blir jag inte förvånad över att folk känner avsmak och fördömer klänningen. Där klänningen visas så som den bör, blir alla uppriktiga personer tvungna att erkänna att den är anständig och praktisk. I några av våra församlingar har jag sett alla möjliga sorters reformklänningar, (522) och ändå har inte en enda motsvarat den beskrivning som jag fick. Somliga bär vita bomullsbyxor, vita ärmar, mörk klänning i tunt ylletyg och och en ärmlös tunika av samma slag som klänningen. Andra har en kalikåklänning med byxor efter eget snitt, inte efter ”mönstret”, utan stärkelse eller stadigt foder för att ge dem form, och de klistrar sig kring benen. Det finns verkligen ingenting hos dessa klänningar, som tyder på smak och kvalité. En sådan klänning skulle inte vara någon god reklam inför förståndiga människor. Det är en deformerad klänning i ordets alla bemärkelser.