När vi fortsatte framåt mötte vi en grupp som också betraktade det underbara på denna plats. Jag lade märke till en röd bård på deras kläder. Deras kronor strålade och deras dräkter var rent vita. När vi hälsade på dem frågade jag Jesus vilka de var. Han sa att de var martyrer som hade (69) blivit dödade för hans skull. Tillsammans med dem fanns en oräknelig skara av små barn. De hade också en röd fåll på sina dräkter. Sions berg låg alldeles framför oss och på berget fanns ett härligt tempel och runt det fanns sju andra berg där det växte rosor och liljor. Och jag såg de små klättra, eller om de hellre ville, använda sina små vingar och flyga till bergets topp, och plocka blommorna som aldrig skulle vissna. Det växte alla sorters träd runt templet för att försköna platsen. Där fanns buxbom, pinje, tall, olivträd, myrten, granatäpple och fikonträd med grenarna dignande av mogna fikon. Dessa träd gjorde platsen mycket vacker. Då vi skulle gå in i templet höjde Jesus sin ljuvliga röst och sa: ”Bara de 144.000 går in här” och vi ropade: ”Halleluja”.