Troende föräldrar har ofta överfört sina ägodelar till sina icke-troende barn och gör det därmed omöjligt att ge Gud det som tillhör honom. Genom att göra på det sättet avsäger de sig det ansvar som Gud har lagt på dem och placerar tillgångar i fiendens led, som Gud har anförtrott dem för att de ska ges tillbaka till honom, genom att de investeras i hans verk när han kommer att kräva det av dem. Det är inte Guds vilja att föräldrar som kan sköta sina egna affärer ska överlämna kontrollen över sina ägodelar ens (529) till barn som har samma tro. De har sällan så stor hängivenhet för Guds verk som de borde, och de har inte uppfostrats i motgångar och svårigheter så att de värdesätter eviga skatter högre och jordiska skatter mindre. De tillgångar som läggs i sådana barns händer leder till mycket ont. Det blir en frestelse för dem att älska det jordiska och förlita sig på ägodelar och känna att de inte behöver så mycket mer. När de får pengar som de inte har tjänat genom sina egna ansträngningar använder de dem sällan klokt.