(543) Käre broder D, jag minns ditt ansikte bland många andra ansikten som visades för mig i en syn i Rochester, New York, den 25 december 1865. Jag blev visad att du höll dig i bakgrunden. Förståndsmässigt är du övertygad om att vi har sanningen, men du har ännu inte upplevt dess helgande inflytande. Du har inte följt tätt i vår Frälsares fotspår och därför är du oförberedd att vandra så som han vandrade. När du lyssnar till sanningens ord säger ditt omdöme dig att det är rätt. Det kan inte förnekas. Men genast säger det ohelgade hjärtat: ”Det här är ett hårt tal. Vem står ut med att höra det? Du kan lika gärna ge upp dina ansträngningar att hålla jämna steg med Guds folk, för nya, främmande och prövande saker kommer att dyka upp hela tiden. Du kommer att bli tvungen att sätta stopp någon gång, och du kan lika gärna stoppa nu. Det är bättre än att fortsätta.”