Du har fallit, ja, fallit förskräckligt. Satan lurade dig in i sina nät och därefter lämnade han dig själv att ta dig ut därifrån så gott du kunde. Du har blivit oroad, förvillad och fruktansvärt frestad. (90) Ett skyldigt samvete bekymrar dig. Du litar inte längre på dig själv och tycker att alla andra misstror dig. Du är misstänksam mot dig själv och förmodar att misstro mot dig också finns i alla andras hjärtan. Du har inte längre tilltro till dig själv och föreställer dig att inte ens dina bröder litar på dig. Satan framställer ofta det förgångna för dig som om det inte är någon mening för dig att söka leva i harmoni med sanningen, ty den vägen är alltför trång för dig. Du har blivit besegrad, och därför drar nu Satan nytta av din syndiga väg och söker få dig att tro, att det är omöjligt för dig att få försoning. Du är nu på Satans slagfält och mitt uppe i en svår strid. Den skyddsmur som är uppbyggd runt varje familj och som gör den helig, har du brutit ned. Nu plågar Satan dig nästan ständigt. Du kan inte slå dig till ro. Du söker nu att göra bröderna ansvariga för dina motstridiga känslor, dina tvivel och din misstro. Du har en känsla av att de felar och inte ger dig den tillsyn du behöver. Problemen finns hos dig själv! Du vill gå din egen väg. Du har inte "rivit sönder ditt hjärta" inför Gud och med ånger och förkrosselse kastat dig ned inför Honom syndig, oren och förlitande dig på Hans nåd. Dina ansträngningar att frälsa dig själv kommer, om du framhärdar med dem, att leda till din säkra undergång.