Salomo säger: ”Den som förlitar sig på sitt hjärta är en dåre”, (Ordspr. 28:26) och det finns hundratals sådana som kommer att visa sig finnas bland de bekännande gudfruktiga. Aposteln säger, att vi inte skall låta oss överlistas av Satan. O, vilken list, vilken skicklighet, vilken slughet används inte för att leda Kristi bekännande efterföljare till att förena sig med världen, genom att de söker lycka i världens nöjen genom att låta sig bedras med att något gott på det sättet kan vinnas! Därigenom går den ouppmärksamme direkt i nätet och har inbillat sig själva att det inte finns något ont på den vägen. Dessa människors hängivenhet och förståelse är påverkad och detta lägger en liten (144) grund på vilken de bygger den tillit de har till att de är Guds barn. De jämför sig själva med andra och slår sig till ro med att de är litet bättre än många uppriktiga kristna. Men hur lyser Kristi kärlek fram i deras liv? Hur blir dess klara strålar till välsignelse för andra? Var är deras bibel? Hur mycket studeras den? Var är deras tankar? Tänker de på himlen och på himmelska ting? Det är inte naturligt för deras sinnen att gå i den riktningen. För dem är studiet av Guds ord ointressant. Det lyser inte upp och sätter inte deras sinnen i rörelse. Och det naturliga, icke pånyttfödda hjärtat föredrar andra böcker än Guds ord. Deras uppmärksamhet ägnar sig åt självet. De har ingen djup, allvarlig längtan efter ett inflytande av Guds Ande på sinne och hjärta. Gud är inte i alla deras tankar.