Gud har inte utvalt er bara till att vaka över och bekymra er för er själva. Ni är kallade till att tjäna andra och vaka över dem och när ni gör det kommer de brister ni har i er karaktär och som behöver rättas till att avslöjas. Det kommer att förstärka de svaga punkter som behöver stärkas. Detta är den del av det arbete vi måste uträtta – inte otåligt, irriterat och ovilligt utan med glädje för att nå kristen fullkomlighet. Att utesluta allt, som inte är helt angenämt, är inte att efterlikna Kristus. (171) Ni borde vara mycket ivriga att söka efter det som förhärligar Gud. Hur försiktigt borde ni inte vandra, där er väg nu inte är som den borde vara. Om ni kunde se de rena änglarna med deras klara, undersökande ögon intensivt riktade mot er, för att skriva ned när den kristne förhärligar sin Mästare eller kunde iaktta de onda änglarnas jubel och hånfulla leenden, när de gör upp ett utkast för varje krokig väg och då citerar Skriften som har överträtts och jämför era liv med detta skriftställe, som ni bekänner er följa men som ni avviker ifrån, då skulle ni bli förvånade och oroade för er egen skull. Det kräver hela människan för att kunna vara en tapper kristen. O, vilka blinda och kortsynta varelser vi är! Hur litet urskiljer vi inte av de heliga tingen och hur svagt uppfattar vi inte Hans nåds rikedomar!