Esau var särskilt förtjust i en särskild sorts mat och han hade så länge tillfredsställt sitt gamla jag, att han inte kunde inse att det var nödvändigt att vända sig bort från den välsmakande rätt som frestade honom. Utan att göra någon större ansträngning för att behärska sin aptit, tänkte han på den, tills aptiten sopade bort alla andra överväganden och kontrollerade honom, och han inbillade sig att han skulle förorsakas stort obehag, ja, till och med måste dö, om han inte kunde få sin älsklingsrätt. Ju mer han tänkte på detta, desto starkare blev hans önskan och hans förstfödslorätt, som var helig, förlorade sitt värde och sin helighet. Han tänkte att om jag nu säljer den, kan jag lätt köpa den tillbaka. Han bytte bort den (29) mot en älsklingsrätt och smickrade sig själv med att han kunde göra sig av med den när han ville och köpa den tillbaka när det passade honom. Men när han försökte att köpa den tillbaka, också med stor uppoffring från sin sida, var det inte möjligt för honom att göra det. Han ångrade då bittert sin obetänksamhet, sitt oförstånd och sin galenskap. Han betraktade saken från alla sidor. Under tårar sökte han efter en möjlighet att ångra sig, men förgäves. Han hade föraktat välsignelsen och Herren tog den för alltid ifrån honom. Du har tänkt, att om du skulle offra sanningen nu och fortsätta ditt liv i öppen överträdelse och olydnad, så skulle du inte bryta alla restriktioner och bli oansvarig och lättsinnig utan om du skulle bli besviken på de världsliga förmåner som du hoppats på och förväntat dig, kunde du på nytt intressera dig för sanningen och bli en kandidat till evigt liv. Men i detta har du bedragit dig själv. Om du hade offrat sanningen för att vinna världsliga fördelar, skulle det ha blivit på bekostnad av evigt liv.