Han lämnade Sina lärjungar och gick ett litet stycke längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad. Hans själ var i ångest och Han vädjade: "Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill'" (Vevs 39.) Den förlorade världens synder vilade på Honom och tyngde ned Honom. Det var känslan av Faderns avsky för synden som plågade Hans sinne med sådan ångest att stora svettdroppar bröt fram på Hans panna och rullade ned över Hans bleka kinder.