Han reste sig upp, och gick tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Han sade till Petrus: "Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig! Vaken och bedjen, att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt." (Vers 40, 41.) Vid det viktigaste tillfället - då Jesus särskilt bett lärjungarna att vaka med Honom - fann Han dem sovande. Han visste att svåra strider och fruktansvärda frestelser låg framför dem. Han hade tagit dem med sig för att de skulle bli till hjälp för Honom och för att den händelse de skulle bevittna den natten och de lärdomar de skulle få, skulle göra ett outplånligt intryck på deras sinnen. Detta var nödvändigt för att deras tro inte skulle svika dem, och för att de skulle bli styrkta för de prov som låg framför dem.