Den gudomlige Gudasonen var vanmäktig, döende. Fadern sände en budbärare som stod Honom nära för att styrka den gudomlige Frälsaren så att Han skulle kunna fortsätta Sin blodbestänkta väg. (207) Kunde människor ha bevittnat den förvåning och sorg som den himmelska änglaskaran kände, när de under tyst sorg såg hur Fadern drog bort Sin kärleks härlighet och ljus från Honom - Sin enfödde Son - skulle de bättre ha förstått hur avskyvärd synden är i Hans ögon. Rättvisans svärd skulle nu riktas mot Hans Son. Han förråddes med en kyss och fördes snabbt till en världslig domstolssal för att där hånas och dömas till döden av syndiga människor. Där blev Guds Son "sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull". Han fick utstå förolämpningar, hån och skamlig misshandel, intill dess "att hans utseende var vanställt mer än andra människors och hans gestalt oansenligare än andra människobarns". (Jes. 53: 5; 52: 14.)