Frälsaren var Sin Faders härlighets återsken och en direkt avbild av Hans person. Han ägde gudomligt majestät, fullkomlighet och överlägsenhet. Han var jämlik Gud. "Ty det behagade Gud att låta all fullhet ta sin boning i honom." (Kol. 1: 19.) "Han som är till i Guds-skepnad, men icke räknade jämlikheten med Gud såsom ett byte, utan utblottade sig själv, i det han antog tjänare-skepnad, när han kom i människogestalt. Så befanns han i utvärtes måtto vara såsom en människa och ödmjukade sig och blev lydig intill döden, ja, intill döden på korset." (Fil. 2: 6-8.)