O, förundra er ni himlar, men förvåna dig du jord! Beskåda förtryckaren och den förtryckte! En stor skara människor omringar världens Frälsare. Hån och smädelse blandas med grova, hädiska eder. Hans ringa jordiska härkomst och Hans ödmjuka liv kommenteras av okänsliga brottslingar. Hans krav på att vara Guds Son gjorde översteprästerna och de äldste gyckel av. Vulgära skämt och försmädliga ord gick från den ene till den andre. Satan hade full kontroll (208) över Sina tjänares sinnen. För att kunna göra detta effektivt hade Han börjat med de förnämsta prästerna och de äldste och ingett dem religiöst raseri. De drevs av samma sataniska anda som styr den grövsta och mest förhärdade brottsling. Det finns en förvrängd samstämmighet i allas känslor från de hycklande prästerna och äldste till den mest förnedrade. Kristus, Guds Son, leddes framåt och korset lades på Hans skuldror. Vid varje steg Han tog flöt blodet från Hans sår. Omgiven av en fanatisk skara bittra fiender och okänsliga nyfikna, leddes Han bort för att korsfästas. "Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm, som föres bort att slaktas, och lik ett får, som är tyst inför dem som klippa det - ja, han öppnade icke sin mun." (Jes. 53: 7.)