Under dagen arbetade Han ivrigt med att göra gott mot andra, att rädda människorna från fördärv. Han botade de sjuka, tröstade de sörjande, och förde glädje och hopp till de missmodiga. Han återförde döda till livet. Efter att dagens gärning var fullbordad gick Han kväll efter kväll bort från stadens brus och larm. Man kunde se Honom böjd i någon undangömd dunge i ödmjuk bön inför Sin Fader. Vissa gånger lyste månens klara ljus ned över Hans böjda gestalt. Andra gånger insveptes Han i mörkrets töcken, utestängd från allt ljus. Nattens dagg och frost sänkte sig ned på Hans huvud och skägg när Han som en sökande bedjare låg i bön inför Gud. Ofta fortsatte Han Sin bön hela natten. Han är vårt föredöme. Om vi kunde komma ihåg detta och handla på samma sätt, skulle vi vara mycket starkare i Gud.