Om mänsklighetens Frälsare med Sin gudomliga kraft hade behov av bön, hur mycket mer skulle då inte vi svaga, syndiga, dödliga känna det nödvändigt att bedja - ivriga, ständiga böner! När Kristus ansattes allra värst av frestelser, åt Han ingenting. Då Han överlämnade Sig åt Gud genom ivriga böner och fullständig överlåtelse åt Sin Faders vilja, kom Han igenom som Segervinnare. De som bekänner sig till sanningen för vår tid, (203) borde mer än någon annan grupp bekännande kristna handla liksom vårt stora Föredöme i bön.