När Herren sände Sina tjänare för att utföra det arbete för de vilsegångna, som ni borde ha utfört, så var ni inte beredda att ge upp era egna tankar, trots att ni hade bevis för att Herren gav ett budskap om barmhärtighet mot dessa stackars vilsegångna människor. Ni kände ingen vilja att lämna de nittionio och söka efter det förlorade fåret tills det blev funnet och ni gjorde det inte heller. Och när fåret blev funnet och med glädje fört tillbaka till fållan, blev ni då glada? Vi försökte väcka er. Vi försökte att kalla er samman, som herden kallade samman sina grannar och vänner, för att ni skulle kunna glädja er tillsammans med oss, men ni verkade inte vilja. Ni kände att fåret hade gjort ett stort fel genom att lämna fållan. I stället för att glädja er över dess återkomst, var ni angelägna om att få honom att känna att han borde vara väldigt ledsen för att han lämnat den och att han skulle återvända just så som ni tyckte. Och sedan han har kommit tillbaka, har ni känt avund mot honom. Ni har hållit ett öga på om allt var rätt. Somliga har inte varit helt nöjda. De har hyst en ovilja mot att saker och ting är sådana som de är.