De tror, att om de bara hade fått ta hand om de fem talenterna, skulle de kunna uträtta mycket mer än han som hade blivit betrodd med dem. Men Mästaren visste bättre än de. Ingen behöver knorra över att de inte kan förhärliga Gud med de talenter Han aldrig har gett dem och som de inte är ansvariga för. De behöver inte säga: ”Om jag hade en annan ställning i livet skulle jag göra en massa gott med mitt kapital.” Gud kräver inte mer av dem än att de använder det de har, som Förvaltare av Hans nåd. Om den enda talenten, den ödmjukaste tjänsten, helt och fullt helgas åt och utövas för att främja Guds ära, kommer den att vara lika väl mottagen som tillväxten av den största talenten. De olika resurserna har anpassats efter våra olika förmågor. Varje människa har fått enligt sin förmåga. Ingen skall negligera sitt arbete, anse det för så obetydligt att han inte skall göra något särskilt för att utföra det ordentligt. Om han gör detta slarvar han med sitt moraliska ansvar och föraktar de små tingens dag. Himlen fördelar till alla det arbete de skall utföra. Det bör vara deras målsättning att utföra denna uppgift väl, allt efter sin förmåga. Gud kräver att alla, de svaga lika väl som den starkaste, fullbordar det arbete som de fått sig tilldelat. Det intresse som förväntas kommer att stå i proportion till den mängd som anförtrotts.