Du är i hög grad själv skyldig till din religiösa erfarenhet. Du har stått på den ena sidan som åskådare och iakttagit andras fel och brister och byggt upp dig själv därför att du ser fel hos dem. Du har varit noggrann och uppriktig i ditt sätt att handla och eftersom du har sett försumlighet hos andra som bekänner sig till mycket, har du genom principerna för ditt handlande gjort raka motsatsen till deras fel och sagt i ditt hjärta, ”Jag är bättre än de”. Samtidigt som du stod vid sidan av församlingen, var vaksam och fann fel, gjorde du emellertid ingenting själv. Du kom inte Herren till hjälp för att avhjälpa det onda. Du hade en standard som du bedömde andra efter. Om de inte levde upp till dina idéer, hyste du inte någon sympati med dem, men du hade en självbelåten inställning till dig själv.