Bekännande kristna, världsliga kristna, som utger sig vara kristna, är obekanta med himmelska ting. De kommer aldrig att ledas fram till det nya Jerusalems portar för att ta del i sådana aktiviteter som de hitintills inte har visat särskilt intresse för. De har inte övat sina sinnen att glädja sig i andakt och i meditation om Gud och himmelska ting. Hur skulle de då kunna sysselsätta sig i himmelens tjänst? Hur skall de kunna glädja sig i det andliga, i det rena och i det heliga i himmelen när det inte var deras stora glädje här på jorden? Ändå kommer atmosfären där att vara renheten själv. Men de är obekanta med allt detta. När de i världen strävar med sina världsliga sysselsättningar, vet de exakt vad de skall ta fatt på och vad de skall göra. Eftersom de lägre själsförmögenheterna ständigt används så växer de, medan på samma gång sinnets högre och ädlare krafter inte stärks genom användning och de blir därför oförmögna att på en gång kunna väckas till andlig aktivitet. Andliga ting urskiljs därför inte, ty de ses med världsälskande ögon, som inte kan bedöma värdet och härligheten i det gudomliga framför de timliga tingen.