Låt de människor som är tillfredsställda med sin förkrympta och bristfälliga insikt i andliga ting helt plötsligt förflyttas till himmelen och där kunna iaktta det höga, heliga och fullkomliga tillstånd, som alltid råder där. - Där är var och en fylld av kärlek, varje ansikte strålar av glädje, den hänförande musiken och den sköna sången uppstiger till Guds och Lammets ära, ett ständigt utflöde över de heliga av ljus, som utgår från Honom som sitter på tronen. Låt dem upptäcka att det finns en ännu högre och större glädje att uppleva, ty ju mer de tar emot glädjen i Gud, desto mer förökas deras förmåga att dela den högre och eviga glädjen och på så sätt kunna erhålla ett nytt (267) och större förråd från den outtömliga härlighetens outsägliga källa. - Skulle en sådan person, frågar jag mig, kunna blanda sig med den himmelska skaran och ta del i sångerna och uthärda den rena, upphöjda och hänryckta härlighet som utgår från Gud och Lammet? O, nej! Deras prövotid hade förlängts under åratal för att de skulle lära sig himmelens språk och så bli "delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgängelse, som i följd av den onda begärelsen råder i världen". (2 Petr. 1: 4.)