Du har ursäktat dig för att du talat illa om din bror och syster eller granne till andra, innan du gick till honom och tog de steg som Gud utan tvivel har befallt. Du säger: ”Varför? Jag talade inte med någon förrän jag var så betryckt att jag inte kunde låta bli.” Vad är det som gör dig betryckt? Var det inte en klar försummelse av ett ”så säger Herren”? Du var skyldig till en synd därför att du inte gick och talade med syndaren enbart mellan dig och honom om hans fel. Om du inte gör detta, om du inte lyder Gud, hur skulle du annars kunna bli betryckt, om inte ditt hjärta var förhärdat, därför att du trampat Guds bud under fötterna och i ditt hjärta hatat din bror och din nästa? Och vilket sätt har du funnit att lyfta av dina bördor på? Gud tillrättavisar dig för din underlåtenhet att tala med din bror om hans fel och du ursäktar och tröstar dig själv med en synd mot din plikt genom att berätta om din brors fel till en annan person! Är detta rätt sätt att finna lindring? Genom att begå synd?