Helighetens verk, som tidigare föreföll så tröttande, är nu (295) hans glädje. Guds ord, som tidigare uppfattades som tråkigt och ointressant, är nu hans utvalda studium - ja, hans livs rådgivare. Det är ett brev till honom från Gud. Brevet bär den Eviges underskrift. Hans tankar, hans ord och handlingar jämförs med denna regel och provas därefter. Han darrar för dess befallningar och de hotelser som där finns, men på samma gång griper han tag om dess löften och stärker sin själ genom att tillämpa dem på sig själv. Han väljer gemenskapen med de rättfärdiga, men de ogudaktiga, som han en gång älskade att umgås med, har han inte längre någon glädje av. Han sörjer nu över de synder, som han en gång skrattade åt. Fåfängliga och själviska tankar förkastas, men nu lever han för Gud och är rik på goda gärningar. Detta är den helgelse som Gud kräver. Inget mindre än detta kan Han godta.