Salomos liv kunde ha varit märkligt ända till sitt slut om dygderna hade bevarats. Men han avstod från denna särskilda nådegåva på grund av liderligt begär. I sin ungdom såg han upp till Gud efter vägledning och litade på Honom och Gud valde för honom och gav honom en vishet som överraskade världen. Hans makt och (306) förstånd prisades över hela landet. Men hans kärlek till kvinnor var hans synd. Denna lidelse kontrollerade han inte som fullvuxen. Hans hustrur förledde honom till avguderi och när han började gå utför livets sluttning, avlägsnades den vishet Gud hade gett honom och han förlorade sin karaktärsfasthet och blev mer som lättsinniga ungdomar, som vacklade mellan rätt och fel. Genom att överge sina principer, har han försatt sig själv i en ond cirkel och därigenom skiljt sig från Gud, hans krafts källa och grundval. Han hade övergett principerna. Vishet hade varit mer värt för honom än guldet från Ophir. Men, ack! Lustfyllda passioner tog hem segern. Han blev vilseledd och ruinerad av kvinnor. Vilken lektion om vaksamhet! Vilket vittnesbörd om nödvändigheten av Guds kraft ända till slutet.