Med hänsyn till E, ber jag er innerligt att inte glömma att han är ett barn, med enbart ett barns erfarenhet. Jämför inte en stackars, svag pojke med er själva och förvänta er inte lika mycket av honom som av er. Jag tror fullt och fast på att det står i er makt att göra det som är rätt mot denne föräldralöse pojke. Ni kan sporra honom, så att han inte upplever sitt arbete som trist och utan får lindring genom litet uppmuntran. Ni, min bror och syster, kan glädjas åt att kunna förlita er på varandra. Ni kan förstå varandra, intressera er för varandra och underhålla varandra och tala med varandra om era svårigheter och problem. Ni har något att uppmuntra varandra med, medan han är ensam. Han är en tänkande pojke, men har (333) ingen att anförtro sig till eller att ge ett uppmuntrande ord till mitt i sin modlöshet och sina svåra prövningar, som jag vet att han har, lika väl som de som har kommit högre upp i åren.