När vi bad er ta hand om honom, gjorde vi det därför att vi var övertygade om att det var er uppgift och att ni skulle bli välsignade genom det. Vi förväntade oss inte, att ni skulle göra det bara för att få nytta av den hjälp ni fick från pojken, utan att ni skulle bli till hjälp för honom. Vi förväntade oss att ni skulle utföra en skyldighet mot en föräldralös, vilket är en uppgift som varje sann kristen bör sträva efter och vara ivrig att utföra, en uppgift, ett uppoffrande uppdrag, som vi trodde det skulle göra er gott att ta itu med, om ni utförde det med glädje, med detta för ögonen att vara ett redskap i Guds händer, som frälser en själ från Satans snara, som räddar en son, vilkens far har helgat sitt dyrbara liv till att leda själar till Guds Lamm, som tar bort världens synd.