Jag blev visad, att om en bekännande kristen skulle odla en större kärlek och visa vänlig hänsyn genom att bry sig om andra, skulle de få det fyrfaldigt tillbaka. Gud lägger märke till det. Han vet vilket mål vi lever för och om vår livsföring är den allra bästa (330) för den stackars, fallna mänskligheten eller om våra ögon ser allt och alla oklart utom när det gäller våra egna intressen och vårt eget stackars jag. Jag ber här, för Kristi skull, för era egna själars skull och för de ungas skull, att ni inte skall ta så lätt på detta som många gör. Det är en svår, allvarlig sak och påverkar ert intresse för Kristi rike, i lika hög grad som dyrbara själars frälsning är inblandad. Varför är det inte en uppgift som Gud lägger på er som är i stånd till att ge något till de hemlösa, även om de kan vara likgiltiga och odisciplinerade? Skall ni bara bemöda er om att arbeta när ni kommer att få största möjliga nytta och nöje själva? Det är inte tillfredsställande för er att negligera den gudomliga välvilja som himlen erbjuder er, om ni vill ta er an dem som behöver er omsorg utan i stället låter Gud klappa förgäves på er dörr. Han står där i den fattige personens, den hemlöse föräldralöses och de plågade änkors ställe, som behöver omsorg, förståelse, kärlek och uppmuntran. Om ni inte gör detta mot dessa, skulle ni inte göra det mot Kristus om Han var på jorden.