Somliga har ingen erfarenhet av att ta itu med arbetet även om det är av livsviktig betydelse. De går inte in i det med den iver och det allvar som skulle visa att de utför ett uppdrag som måste tåla att bli prövat i domen. De arbetar för mycket i sin egen kraft. De sätter inte sin tillit till Gud och därför utmärks alla deras ansträngningar av fel och brister. De ger inte Herren någon möjlighet att göra något för dem. De vandrar inte i tro, utan i vad de ser. De vill inte gå fortare eller längre än de kan se. De verkar inte förstå att detta att våga riskera något för sin tros skull är en del av deras religiösa erfarenhet.